Remix utav spel DST 2IT026

Ännu en bit mer på vägen nu!
Känns skönt att det rullar på!

Förutom att skapa något eget i programmet Scratch skulle man visst remixa någon annans arbete också.
Att en liten grej utav förändring kan göra någon annans arbete till ditt eget som man fått höra tycker inte jag själv verkar vettigt, då en liten grej kanske inte syns speciellt mycket.

Jag valde att göra en Remix av detta spel:
http://scratch.mit.edu/projects/54235206/
Kan du se ändringen?
Jag gjorde om det till det här:
http://scratch.mit.edu/projects/54328958/

Jag ändrade till att när man klickar på cirkeln med 5 poäng så kommer det upp en ny fast stilla cirkel med -3 poäng för att göra det hela lite svårare.

Dock tyckte jag att det var svårare att remixa då det är någon som suttit och gjort ett väldigt bra spel och så kommer jag och ändrar det, kanske till och med förstör.
Och sen är det svårt att försöka komma på nya ider till något som man själv inte har påbörjat, det är svårt att veta hur någon annan tänker när man jobbar i en skapande process.

Nu ska det bara skrivas en kortare rapport om detta arbete om hur jag skapat ett eget spel samt hur jag har remixat någon annans.

Kör hårt go vänner, Vi är bäst!

Skapande utav spel DST 2IT026

Hej på er igen!

Jag har nu gjort den praktiska uppgiften som jag nämnde tidigare!
Man skulle göra en film eller ett spel eller liknande beroende på vad man kände för. Jag valde att skapa ett spel.
Mitt spel går ut på att med en liten rymd filur ta så många munkar man kan utan att spökena som flyger omkring fångar dig.

Här är en länk OBS! går inte via surfplatta eller mobil endast dator!
http://scratch.mit.edu/projects/53861948/

Jag tyckte att det var väldigt kul att prova på och kommer säkerligen göra något mer via scratch!

Digitalt berättande och kreativt lärande 2IT026 uppsatsen

Hejsan svejsan alla goa och glada samt ni som kanske är sura!

Nu har det hänt som så att jag blev tvungen att läsa igenom det sista väldigt fort ur boken ” Digital storytelling in the classroom – Jason B. Ohler” då uppsattsen skulle vara inlämnad den 20.
Så igår blev jag klar med den och det är helt otroligt vad man lär sig utan att tänka på det när man gör en inläsning, det är när man väl skriver om det som man märker det.

Hur som hellst! Det kändes väldigt bra när jag skickat in uppsattsen som handlade bland annat om hur man som lärare kan stötta till det digitala och till sina elever så klart och lite om olika typer av digitalt berättande osv.
Jag fick ihop tre sidor tillslut.

Nu kommer nästa grej och den är praktisk! Det tycker jag känns skönt då jag har lättare för det praktiska än inläsning, ska bli kul att se vad jag ska göra för arbete då jag inte hunnit kolla vad det är jag ska göra ännu, men det kommer nog att gå bra!

Digitalt berättande och kreativt lärande DST del 1:3 2IT026

Då har jag kommit till del tre av fyra ur kapitel 1 ut boken ”Digital storytelling in the classroom – Jason B. Ohler”.
jag började med att bara bläddra igenom kapitlet som handlar om hur man använder DST som ett underhållningssyfte. Just då när jag bläddrade igenom kändes det som ett väldigt långt kapitel, men det gick väldigt fort att läsa sen i alla fall.
Vi kommer att börja med att gå igenom några standard steg för hur vi använder DST på bästa sätt i klassrummet.

Steg ett är att vi är noggranna att förklara innehållet för våra elever, så att de vet vilken betygsnivå som just de vill satsa på.
Och det ska man så klart alltid göra oavsett vad det är för ämne eller uppdrag eleven ska göra.
Vi har ju den tekniska delen utav innehållet där vi får en chans att experimentera. Därefter när man fått ett hum om hur saker fungerar kan man börja med följande punkter, som man förklarar som lärare.

1. Att kunna inspirera och vara kreativ.
2. Designa och utveckla det digitala genom att använda sig utav tidigare erfarenheter.
3. Göra samt visa en modell om hur man jobbar och lär sig samtidigt.
4. Främja och modellera det digitala med ansvar.
5. Känna sig så professionell, vuxen och ledaraktig som möjligt.

Att placera kreativitet och inspiration så tydligt och klart som nummer 1 är som en kontrast till det som var förr då allt var mera bekvämt utan några hänvisningar som vi har idag.
Vi kan tänka på att gå bortom den tekniska integrationen mot teknologi som ny generation. Det betyder att vi behöver utforska och använda nya ider som är utmanande för att nå nya mål.
Vi måste också variera mellan operation till ett perspektiv inom kommunikation och kritiskt tänkande.

Men hur teknisk behöver jag som lärare vara då? Ja, så länge du känner dig trygg i det du gör och att det är du som har den ledande rollen så är du redan där. Det är något som varje lärare måste hitta själva på sitt egna sätt.
Vill man bli ännu bättre så får man ta tag i det och lära sig mera för att inte halka efter och låta sina elever vara de som förklarar för dig hur det nya digitala fungerar.
Dock kan det vara svårt att lära sig mer än eleverna i vissa områden då nätet redan har allt och alla använder det dagligen.
Ett exempel är youtube där man kan se videos om hur man gör saker.
jag själv brukar lära mig nya trolleritrick via youtube.
Så medans du själv åldras så förnyas saker inom det ämne du lär ut, och det är i princip omöjligt att man själv ska lära sig allt det där nya.

Alltså att låta eleverna lära sig allt det nya så får dom sedan göra sitt egna digitala utifrån vad de lärt sigf från andra medier. Dock är det viktigt att hålla koll och vara tydlig med copyright!
Samtidigt också att lära eleverna att de gör fotsteg i den digitala världen och då måste de vara medvetna om vad som händer och vilka eventuella konsekvenser som de kan utsätta sig för.

Hur använder vi språket då? Är det målande?
Först och främst börjar vi med att titta på tidigare produktion för att se vilket perspektiv vi kommer att se efter. Sedan börjar vi jobba med text, grammatik osv.
även om läsaren redan förstår skillnaden mellan språket och konsten så är det hela produkten som sammanbinder det till ett ”målande språk”.
Språket i DST är ofta målande då vi har med text, grammatik, video, ljud och andra grejer som framhäver alla de känslor som vi vill få fram med våran unika historia. Detta är en del utav vad web 2.0 innehåller och det behöver vi för att kunna nå den sociala världen inom webben.

För att få bra skrivarerfarenhet, så krävs det som i allt annat, övning.
Den bästa övningen tar vi in när vi är små, som exempel, när min generation var barn började mobiltelefonen att bli riktigt populär, man kunde smsa istället för att bara ringa!
Vissa äldre idag har svårt för att smsa då de inte växte om med det eller hade det intresset för att lära sig, eller för att det då ansågs vara svårt och kommas att bli mindre populärt enligt vissas tro.
Min mormor kan inte ens idag smsa från sin knapp telefon då hon inte ens lärt sig hitta till sms ikonen. Hur som helst.
Om vi lär oss att skriva på rätt sätt redan när vi växer upp så kommer vi senare ha lättare för att skriva flytande och bra texter då det ligger i vår natur.
Och den digitala biten kommer inte att bli några som helst problem för den yngre generationen då den redan ingår i deras vardag.

Så digitalt berättande är inte bara till för att få en anledning till att vara kreativ, det ger en chans att få visa upp just din typ utav kreativitet via web 2.0.

Ett annat sätt man kan lära sig på är genom att läsa och titta på fakta samt nyheter i olika former. På det sättet kan vi ta del utav de former som DST innehåller.
Jag ser detta lite som en del utav ämnet världsmusik som jag håller på att läser, där tog de upp ämnet om vad en ”Görare, Vetare och en Makare” är för något. Jag kan se likheterna.
En görare är den som framför ett slutligt resultat, alltså, författaren/berättaren.
E vetare är den som tar reda på fakta, det måste vi ju göra innan vi börjar skriva på en text/berättelse.
En makare är den som håller allt flytande, i det här fallet de sociala medier som vi lägger ut vårat arbete på, eller böcker som vi läser.
Så genom att vara aktiva inom vad som händer runt omkring oss så kommer vi kunna berätta samt att lära ut till andra på ett mera intressant sätt än om man inte tar reda på vad som händer runt om i världen och med media, samt att kunna diskutera med andra.

Att vi kan skriva på olika sätt är också bra att kunna. På det sättet kan vi få ett större omfång av laäsare/lyssnare/åskådare, och då sprids vårat arbete än om vi bara skriver på ett sätt. Man ska inte vara rädd för att prova och visa upp sina talanger.
genom att använda sig utav medians grammatik är det lättare att genomföra sitt arbete utifrån sina egna talanger och det blir lättare för läraren att se om eleven har ett eget digitalt språk eller härmar andras i likhet. Då kan man också diskutera utifrån arbetet och få fram en helt ny text som ger en bra skapande process.

Genom att söka fakta via nätet lär vi oss att se vad den övriga Världen har att erbjuda.
vad finns det för grupper, kulturer, geografiska platser och sociala roller? Allt det här gör att vi kan utveckla vårat tänkande och diskutera med alla andra världen över, få reda på ren fakta.
Det som är intressant här är att för inte så länge sen var det inte lika lätt att få reda på världsligt fakta som det är idag.
Men genom att teknologin har utvecklats så kan vi idag göra det.
Så genom att jobba på det här sättet lär vi oss och vi slutar inte heller fören någon säger till oss att det är bra.

Det finns några punkter om hur vi jobbar och pratar inom det digitala.
1. Ny litterär media med gemensam kärna.
Innebär att vi set flera arbeten som liknar varandra då de alla har samma grund, men när vi tittar närmre på ett arbete ser vi allt det som sticker ut och gör arbetet till ett eget ämne.
2. vad är bra egentligen?
Om vi är öppna och inte rädda för att berätta våran egna historia så kommer vi komma långt. Som tidigare har beskrivits, så är den personliga delen/historien alltid den som är mest intressant, det är vad du kommer längst med.
3. Att kunna se vad som saknas eller kan förbättras.
Alltså att kunna läsa igenom sitt arbete innan man fortsätter, ser efter om det finns något som kan bli bättre, vilket det oftast finns. Om man tycker att detta är svårt, be någon om hjälp.
4. Var inte för komplicerad.
Det är viktigt att så många som möjligt ska förstå vad du menar, då kan svåra termer ställa till det, så försök att förklara så enkelt som möjligt.
5. Var kreativ. Var inte rädd för kreativiteten, men överdriv inte allt för mycket, verkligheten ska fortfarande finnas kvar där.
6. För historien vidare in i det digitala.
För att göra det krävs det att det är du som bestämmer, du har ansvaret och du ska känna att det är du som är ledaren.
Tänk på att det kommer finnas folk som kommer att analysera ditt arbete. Tänk därför på hur du utför ditt arbete, gör det enkelt för dig men få det att se proffsigt ut.

Men vad är web 2.0?
Det är om den sociala webben.
Att vi använder teknologi, bland annat internet för att publicera, men som det är nämnt tidigare, det är viktigt att veta vad och var man publicerar sina arbeten.
Vi kan också lära och ge varandra feedback och föra argument för att lära varandra. Eftersom att saker och ting hela tiden förnyas, kan gamla inlägg vara intressanta att jämföra med de nyare, på det sättet lär vi oss hur vi kan få rätt typ av information.

För att få fram en bra historia att publicera så behövs det en bra bakgrund. Exempel, inrikta dig på ett problem, ett mål eller hur man kanske ska göra något.
Då fastnar din historia i åskådarens minne då den är ute efter något snarlikt. På det sättet har vi då hjälpt någon annat samt aktiverat deras hjärna.
När vi fått ihop allt till en digital berättelse så blir det ännu lättare för åskådaren att ta in den information som ges ut, då de flesta människor har lättare för att ta in och minnas saker som de ser, hör eller känner.

Det finns ett värde utav den digitala litteraturen som innehåller flera delar, bland annat.
Att vara effektiv med hur man använder teknologin. Använd dig utav de verktyg som finns, man behöver inte göra allt jobb själv. Dessa verktyg som finns har många gånger löst problem för folk.

Använd teknologin kreativt.
Nog för att teknologin i sig är kreativ, men om vi lägger till kritiskt tänkande så kan vi använda vårat kreativa tänkande på ett sätt som inte teknologin kan erbjuda.

Använd konsten.
Detta kan du göra på flera sätt, var kreativ nu, använd alla sinnen. Syn, hörsel, känsla, smak och doft.
Använder du teknologins delar på ett konstnärligt sätt kan du lyckas få fram något för varje sinne.

Att berätta på ett eget sätt som förstås.
Verkar inte alltid så lätt, men om man pratar så förstås det bättre än en text som man ska läsa själv.
Det bästa är dock att visa vad det är man pratar om, vara praktisk.
genom att prata om sitt ämne blir man också starkare som person, samt att har man det inspelat slipper man bli avbruten av en diskussion mitt i talet och kan därmed komma till sin förklaring till folk med en gång så att de förstår poängen innan diskussionen.

I dagens läge är en av de viktigaste delarna att skriva vårat arbete innan vi gör den digital.
Utan att ha skrivit ner våran berättelse kan vi inte komma ihåg den lika bra, och utan att skriva ner arbetet från start, hur ska vi då kunna nå ett slutligt bra digitalt mål?
Med skriftligt arbete från start blir det inte bara en uppgift, det blir mera verklighet då man måste planera hur man ska göra.
Det är också ett väldigt bra sätt att se hur man kommer att kunna formulera sig framöver i sitt arbete.

När man gör ett stort digitalt arbete eller stort arbete överlag med sin klass när man jobbar med barn/ungdomar, så kan det vara bra att meddela föräldrarna om vad deras barn gör i klassrummet.
Men hur framför man det?
Börja med att förklara vad arbetet går ut på och vad eleverna kommer att få göra.
Ha en kort information om vad kursen/arbetet kommer att innehålla.
be om tillåtelse då det kommer att spelas in ljud eller film och sedan postas på sociala medier.

Dessa punker och exempel är viktiga som allt det andra för att vi ska kunna nå ett slutgiltigt resultat om hur vi kan på bästa sätt lära våra elever. Och på samma sätt som våra elever lär av oss, lär också vi oss lärare genom varandra.

Digitalt berättande och kreativt lärande DST 1:2 2it026

DST 1:2
Nu har jag kommit förbi del 1:2 och det börjar med följande mening: ”Att hjälpa lärare att se, tänka och prata om digitalt berättande”.

Det som kännetecknar en digital berättelse är när du lagt ihop ett så kallat bildbevis som du sedan kan visa upp och inte bara lyssna på.

Digitalt och berättande, att kombinera de två termerna blir ett väldigt bra ämne inom området och blir allt mer tydligt.
när man gör en digital berättelse personlig är det bra att kunna visa upp den på flera olika sätt.
Digitala historier i utbildningssyfte är oftast menade med mål att sikta emot. Man brukar också få göra kort-filmer eller andra digitala medier för att sedan kunna posta ut det i sociala medier som till exempel ”Youtube”:

Nya medier är knappast nya längre. Bara för att en historia publicerats på ett nyare media så betyder det inte att det är nytt. Med det som publiceras så blir allting nytt igen och då kräver saker en utveckling, där med uppdateras media sidorna hela tiden.
Dock hänger allt på historien är. Och det är din uppgift som lärare att få eleverna att förstå hur du kombinerar allt på ett bra sätt.

Något som vi ska komma ihåg är att allt det som är gammalt är bakgrund till allt det nya som vi gör och skapar.
För många lärare är den nya tekniken för det digitala både spännande och exalterande men samtidigt förvirrande.
Men att få se vad eleverna kan göra med det är otroligt.
Det krävs dock att vi som lär ut lär oss dessa nyare saker för att sedan kunna hjälpa eleverna, på ett sätt som är på klassrums nivå, det mera personliga ska få vara fritid.
men det kan vara svårt att hålla sig innanför ramarna och det är därför viktigt att bolla fram och tillbaka med andra lärare inom samma ämne.

Vi får ett tips av författaren, att kolla på ett videoklipp och sedan ställa följande frågor: ”Vilka intryck fick du? Hur kan det bli användbart i utbildningssyfte? Hur skulle du bedöma det du just såg?”
Detta kan jag tycka att det behövs mera utav, reflektion är nyttigt för att komma vidare i utvecklingen.

Det finns en hel del kategorier man kan jobba med,
och varje kategori har sitt egna sätt att genomföras på.
Först och främst måste man ta reda på vilken typ utav historia som ska genomföras. Det är då viktigt som lärare att kunna visa och berätta skillnader mellan olika teman och vad som kännetecknar dessa.
Sättet att skriva på hamnar mellan en uppsats eller mer mot en diktatur.
Vad man skriver beror på vilken typ utav publik vi försöker att nå ut till. Läsaren i fråga får också gärna tro att det ligger mer jobb bakom arbetet än vad det verkligen gör, självklart ligger det mycket hårt arbete bakom men det ska utstråla sig som om det vore mer. Det ska vara så flytande att inget i texten stör så att man kommer av sig, det ska sjunka in genom ögonen och fastna i huvudet. När det gör det har man gjort ett bra arbete!
Skriver man i dikt-form så har läsaren väldigt höga förväntningar då många anser att det är svårare att skriva poetiskt, man kan också ha svårare för att läsa diktatur då meningarna har en viss betydelse. I en uppsats rullar allt på inom en förklaring.

Att resonera och diskutera är också en viktig del inom arbetet som vi alla behöver lära oss.
För att starta en diskussion efter en redovisning kan man ställa frågan ”Hur utgjorde sig historien för dig?”
En historia kan bara resoneras när andra kan relatera till den, som när man blir påmind om någonting ur den.
Man har lyckats göra ett bra jobb när alla i gruppen kan resonera. Men det händer också så klart att vissa inte kan resonera till historien då den riktar sig till en viss grupp. Även fast man inte är en av de som historien riktar sig till, kan man vara intresserad, eller, tycka att den låter roligt eller är hjälpfull, då kan man lyckas att vara med att resonera iallafall.

Vi har en del att resonera över samtidigt som vi måste lära oss att skilja på saker och ting. Som skillnaden mellan en historia och en rapport. Då måste vi tänka kritiskt. När vi inte tänker på det så kan till och med en nyhetssändning verka som en historia istället för en viktig rapport.
Men om vi kombinerar dessa två så får vi en mer spännande historia med verklighetskänsla.
Det viktiga när vi skapar berättelsen är att inte tänka för mycket på att vi bör blanda både verklighet med fantasi. Det är bättre att tänka på vilken del man ska lägga mest fokus på.

För att öva upp ett kritiskt tänkande kan man göra en passiv samt aktiv övning genom att titta på videoklipp. Titta först på ett klipp utan att tänka så mycket. titta sedan en gång till fast med frågor om det du ser så att du måste föra anteckningar för att sedan kunna reflektera.
Var därför tydlig med dina elever om de ska göra en medveten text eller en passiv, annars kommer det bli missförstånd och eleverna kan då kanske inte reflektera på det sätt du väntat dig.

Att berätta något personligt kan vara väldigt intressant och rörande och det fastnar bättre än de historier som man berättar om något annat än sig själv. Sen beror det också på vilket typ utav ämne man är intresserad utav, men det personliga sätter sig alltid i minnet på ett annat sätt en en vanlig text.
hur vi berättar om vilka som är involverade gör vi genom att nämna olika karaktärer, man kan också prata i olika termer då vi inte inriktar oss mot någon speciell. Man kan också prata om en enskild person, detta kan man göra även fast man är två då man låter varandra turas om att vara den som står i centrum.

Ännu en grej att tänka på för att nå ut är att utföra ett känslosamt sammanhang, detta göra att du fångar läsaren/lyssnaren med sånt som rör dom.
Det finns ett bra knep för att nå ända dit. Försök att få in lite drama i dit arbete, överdriv texten lite grann för att få fram känslorna mera tydligt, på det sättet fångar du upp ett intresse för läsaren.
MEN, det är som sagt viktigt att hålla sig inom vissa gränser då vi vill ha kvar så mycket verklighet som möjligt.
Du måste också bestämma vilken ton som ska användas i arbetet. Ska den vara rolig, sorglig, skräckinjagande eller seriös? Det är som att välja ut vilken typ utav genre du ska ha.

Det är den berättande delen i historien som håller ihop allt oavsett om du berättar eller visar upp den digitalt. Alltså vill vi lägga mest fokus på själva berättelsen. Vi kan lära oss mer om hur vi genomför en bra berättelse genom att lyssna på andras reflektioner samt att reflektera med andra.

En annan sak vi kan göra för att förbättra vårat arbete är att lägga till bakgrundsmusik.
Detta fångar lätt upp folks känslor och man kan lättare relatera till saker och ting. Viktigt att tänka på är att musiken inte får ta över den heller.
Om vi låter musiken ta över våra berättelser så är det inte vi som berättar den längre.
Man måste inte ha med musik, man kan skriva ett kraftfullt arbete i sig ändå, men musiken hjälper oss en bra bit på vägen.
Den här grejen provade jag själv. Jag skrev en kort historia och la sedan till musik för att se hur mycket som passade till just den berättelsen samt vilken typ utav musik som krävdes. Det jag kom fram till var att jag behövde en mörk men lugn melodi och att där saker blev starka i berättelsen inte behövde lika mycket musik som i de delar som var svaga.

Vi tar ett steg till och kommer till temat video. Det finns två olika typer som vi kan använda oss utav, stillbilder med en berättar röst, eller, en film där det rör sig.
Den med stillbilder är det billigaste alternativet. Att jobba med video är inte så svårt som så många tror, eftersom att i princip allt som du kan ta bilder med kan du också filma med. Det som gör att det kostar mer med att göra en video är att det tar längre tid då man behöver redigera samt misslyckas du med en tagning måste du göra en ny.
Därför måste du vara tydlig här med med dina elever om de ska ha stillbilder eller video för att kunna ge dom den tid som behövs samt att de själva vet vad de ger sig in på. Samt att du måste veta att alla de tekniska prylar som behövs finns för det ändamål som ska framföras.

Som vi konstaterat tidigare är det bra med kreativt och kritiskt tänkande och att när vi slår ihop dessa två får vi lätt fram att folk kan reflektera.
Att man blir inspirerad utav varandra är då inget konstigt, men det gäller att ha sin absolut egna unika ide när man utför sitt arbete, det är då lärarna blir imponerade.
Men vad du än gör, håll dig inom den angivna tiden! Här är tiden en del av pengar.
En fråga som är bra att ställa till sina elever är: ” Hur lång tid tog det att göra?”
Lärare har en del att göra och vill då att eleverna håller sig inom en viss tid och skapar sig tidsuppfattning.
Jag vet själv när jag gick i gymnasiet och vi hade ”Projekt arbete”. Vi hade totalt 100 timmar på oss att få fram en färdig produkt från att starta med att komma på en ide. Det lät lätt då och att 100 timmar var massor, men jag hade så fel, 100 timmar är väldigt lite tid inom en skapande process.

Många av de som sedan diskuterar den färdiga videon pratar om hur finslipad den är och hur bra det slutliga resultatet blev.
Man brukar säga att ”ju mer man finslipat sitt arbete, desto högre respons får man”.
Det kan ju låta rätt, men är det verkligen så?
Ju mer tid du lägger under arbetets gång, desto mindre finslipning behöver du när du känner dig färdig.
Efter att man framfört sin digitala berättelse vill oftast läraren veta hur den är gjord. Då får vi ännu en diskussion och det kan kallas för grammatik inom media i detta område.
Grammatiken i det digitala är inte alls den samma som i det skrivande, det varierar också från lärare till lärare om vad som anses vara grammatik för ett digitalt arbete. Det handlar lite om vilket typ av innehåll som eleven lyckats få med för att hela historien ska få en bra koppling.

För att kunna visa allt detta så behövs det ju utrustning. Men måste det vara dyr utrustning för att göra ett bra arbete? Svar, Nej. Man kan faktiskt hålla sig till en låg budget och köra med basic program som ”Movie maker”. Det är hur man gör sitt arbete som räknas och inte vem som har bäst utrustning.
Dock krävs det att man har en dator och en kamera. Skolor har dessa saker, men kanske inte så det räcker till alla, därför brukar det rekommenderas att man tar med sin egna dator. Men det finns alltid någon dator att låna om man själv inte har någon.
Fördelen med att ha sin egna dator är att man kan ladda ner vilka program man själv vill utan att crasha någon annans dator.
Så som lärare behöver man ta reda på vad som behövs och om det finns att låna ut till de elever som behöver.

Det kan vara intressant att veta hur mycket hjälp eleverna har fått under arbetets gång. Om en elever får för mycket hjälp kan man bli orolig pga. att antingen så har eleven inte förstått uppgiften eller så är den för lat för att tänka själv.
Man kan också bli orolig om eleven aldrig ber om hjälp pga. att den kanske r rädd för att fråga.
Det vi lärare inte tänker på är att eleverna lär sig och får hjälp på så många olika sätt utanför klassrummet, som exemplet att de låter varandra se varandras arbeten via nätet (bloggar).
De som ber om hjälp ofta kan också oftast mer än de visar i just den hjälpande stunden.
Det finns ett väldigt bra sätt för elever att jobba både själva och samtidigt fråga massor som leder till diskussioner, det är att arbeta i grupp och jag anser att det är perfekt för den eleven som inte frågar läraren så mycket.

Genom att posta saker på media kan vi också få lära oss saker då folk gärna kommenterar och börjar diskutera samt ställa frågor.
Det finns ett överflöd av verktyg som gör att vi kan förbättra våra berättelser. Vi kan växla mellan olika ider mellan varandra via dessa sociala medier. Vi kan också göra en reserch via olika forum för att se att ingen annan har samma typ av ide som oss innan vi börjar skriva på vårat arbete.
Nätet är det bästa stället för oss att få förmedla vidare det vi skapat.

Så vad är det som är viktigt nu då?
Jo, att skriva på ett klart och tydligt sätt så att alla sedan kan reflektera.
Att tänka kritiskt.
Att kunna ha en vanlig unik historia att berätta innan vi gör den digital.
Göra kortare videoklipp, vi spar tid och folk hinner inte tröttna.
Spel som är i lärande syfte. Pewdiepie” på youtube är ett exempel, han visar hur man spelar spelet men gör det på ett roligt sätt så att den som tittar inte ska tröttna.
Att kunna ha en berättelse som når ut i media och fastnar (så som nyheter).
Filmteknik, att kunna använda olika verktyg för att skapa ett filmklipp.
Veta hur man använder musiken.
Att ha en målande historia där åskådaren kan hänga med utan problem.
Göra en så personlig berättelse som möjligt så den fastnar i minnet.
Att kunna redigera våra arbeten.
Dela med oss utav våra digitala berättelser vi sociala medier för att kunna få respons från övriga världen och få en chans att förbättra arbetet därefter.
Att ha kontroll över sitt egna arbete.
Och att självklart komma med en bra historia.
Teknologin är bra att ha, men utan en bra historia så rasar allt samman och ingen kommer att visa något större intresse för ditt arbete.

Digitalt berättande DST 2it026

Nu har jag tagit mig igenom första delen ur boken ”Digital Storytelling In The Classroom”.
Del 1:1 började med detta citat: ”Finns det regler om digitalt berättande? Kanske en: En historia utan det digitala fungerar men det digitala utan en historia fungerar inte.”
Jag förstod först inte riktigt vad detta hade för betydelse men det gör jag nu efter att ha läst del 1:1.

Vi börjar med att läsa lite om det tidigare digitala, att ha en mobiltelefon till exempel som kunde visa vem som ringde genom att visa en bild, samt att kunna ha en original signal när det ringde. Detta var en stor grej då, men idag kan våra mobiltelefoner göra så mycket mer, som att prata med oss via Siri och vi kan spela färg glada spel samt ha alla dessa appar!
Men behöver vi alla de här sakerna?
Jag tänker som så att vi kanske inte behöver alla dessa appar och verktyg på det sättet som vi behöver mat och vatten, men vist är det väldigt effektivt att ha så mycket som möjligt samlat på ett och samma ställe.
Men för att kunna ha alla dessa digitala grejer som kanske inte alltid har varit digitala, så behövs det en historia bakom skapandet.

Den nya typ av teknologi som finns idag ger även en chans till de som inte har lärt sig hur man använder saker som ger oss den digitala biten. Vi får en chans att berätta våran egna berättelse på ett smidigt sätt.
Vi kan nämligen prova en ide´ och snabbt radera den om vi skulle känna att det inte kommer att hålla hela vägen. Det var lite svårare att göra det förr då man skrev på skrivmaskin.

i dagens läge är det nästan ett måste att kunna använda sig utav det digitala även i utbildningssyfte, och det tror jag är för att då kan man dela med sig utav sina tankar och erfarenheter samt få diskutera olika ämnen med den övriga värden.

Men för att bli duktig krävs det nog rätt mycket tålamod och intresse.
Som med allt annat så blir saker och ting svårare om man tycker att det är tråkigt och inte har ro att sitta och försöka tycka om det man ska göra. Och för att hjälpa den som tycker det är segt att sitta och jobba med det digitala så måste vi kunna motivera, och hur gör vi det? Först måste vi få personen i fråga att förstå.

Ibland kan saker ske för fort, som när man kokar upp mjölk. När vi står där och ser på vad som händer har vi läget under kontroll då vi är med på hur fort det går i just det tillfället. Men sen när vi vänder ryggen till tappar vi all kontroll och helt plötsligt har mjölken kokat över, vi har nu mjölk över hela spisen eftersom att hjärnan inte hann med att registrera så snabbt som vi borde om vad som hänt.
Nästan samma typ av effekt kan man ha i den digitala världen. ibland går det för fort för att vi ska kunna hinna med att förstå vad som sker och då misslyckas man.
Ta det därför lugnt i det du gör så att du själv förstår vad som händer, annars kommer det digitala att ta över din berättelse.

Det är viktigt att veta vad en bra historia är innan man börjar skriva en och låta det tekniska ta över. Men hur ska man göra detta då?
I boken får vi läsa att Ohler berättade historier för sina elever och att fokuset låg där just då, han tog till och med in en berättare för att få eleverna att förstå hur man berättar historier på ett bra sätt. Efter det visade han hur man gör om den muntliga berättelsen till en digital. Detta gav ett bra resultat.
Det jag tänker då är att om man själv vill lära sig hur man berättar en historia på ett bra sätt är genom att, be någon äldre släkting berätta något om från när de var små, eller, ett av det mest populära hjälpmedlet inom media, Youtube.

Att berätta historier när man lär ut är väldigt vanligt och väldigt bra då dom sätter sig i minnet på ett annat sätt än när man bara läser en text. Lika så att höra andras historier är väldigt nyttigt, dessa historier kan också kallas för erfarenheter.
Även när vi ser på Tv och lyssnar på radio får vi höra historier. Det är en del av den mänskliga kommunikationen som vi har och det gör att allting utvecklas.
Detta kommer heller aldrig att ta slut då nya nyfikna generationer som har kreativa drömmar som sedan utvecklas till en ide´ osv.
Det som är viktigt att tänka på om du vill att din historia ska föras vidare är att du tänker på vilken typ av attityd du har till den som är lyssnaren.

Ungdomar idag blir mer och mer kreativa tänkare då de hör äldre prata om saker som rent av kanske bekymrar dom, och vem vill inte vara den som är smart och kommer på olika typer av lösningar och nya roliga saker?
Det är så en del av livet rullar på, vi kommer på nya saker och lösningar.
Ibland kan det som sagt gå väldigt fort, men det är bara din fantasi som sätter gränser för hur mycket som kan göras med våra liv.
Detta gör också så klart att vi lär oss av våra misstag och vi räddar då oss själva ifrån att göra om det igen.

Att berätta och tänka kreativt hjälper oss att bli pedagogiska och får då lättare att hjälpa och lära andra.
Dock ska vi försöka att låta bli att överdriva när vi berättar vissa historier då de sätter sig i huvudet. Det kan bli farligt då det kan handla om verkligheten, den som hör berättelsen då kan bli lurad eller förvirrad och fråga sig själv om det är verklighet eller bara påhittat alltihop.
Så för att få ihop en bra rimlig historia behöver vi kunna lyssna på andra, ta in det vi hör, berätta, vara kritiska, tänka och föra vidare.

När vi berättar något digitalt måste den digitala biten och historien ha så mycket gemensamt som möjligt.
Man behöver göra en karta över hur man ska lägga upp allt för att det ska bli så bra som möjligt, alltså krävs det en hel del planering för att lyckas.

Att lära sig hur man arbetar med media är så klart viktigt, men att också lära sig OM media. Att veta skillnaden mellan en bra historia och ett digitalt koncept är en stor källa. Hur lär vi oss detta?
Jo genom att vara noggrann med att få förklarat för sig att när det digitala kommer in, får din historia ”liv” och folk ser med andra ögon på den då ”en bild säger mer än 1000- ord”.
Men det är upp till varje individ att visa och lära andra på ett bra sätt.

För att göra något digitalt så behöver man vara kreativ. Ett bra bevis på att man är kreativ är när man tänker kritiskt och funderar på lösningar och förbättringar, men också att vara medveten om att det är OK att misslyckas.
Har du de tankarna så kan du lättare tänka utanför ramarna på ett annat sätt. Blir det fel så gör om och gör rätt, det är inte hela världen.

För att lära andra så behöver du inte vara världsmästare inom teknologi, dina elever kommer att lära dig nya saker genom att visa dig nyare saker, samt att deras problem blir en inspirations källa, därefter kan du rätta dig och utveckla nya tankar, ide´r och lösningar för att kunna undervisa på ett så bra och roligt sätt som möjligt för då har du släppt in deras verklighet i uppgiften.
Eleverna behöver också lärare för våra erfarenheters skull, för att få en bakgrund till det som kommer att bli nytt inom en snar framtid.

Början av inläsning av DST – kurs 2it026

Nu har jag börjat med boken ” Digital storytelling in the classroom” – Jason B. Ohler, David D. (FRW) Thorburg, Jason B. Ohler.

Jag har än så länge bara läst introduktionen om vad boken är bra för och vad dess syfte är.
Vilket jag tyckte började väldigt bra då författaren har lagt upp det så att ALLA kan ta del av texterna på ett intressant och lärande sätt!

Det kom också upp lite om vad de olika kapitlen kommer att handla om och jag ser nu fram emot att få börja läsa kapitel ett som lite handlar om varför vi använder och kommer att använda det digitala som ett läromedel. Om hur det utvecklas samt utvecklar.
”Det är ett nytt ”språk” som ger oss en chans att demonstrera på ett nytt sätt” – Digital storytelling in the classroom – Jason B- Ohler.

Ljudberättelse till kursen 2it026

Nu ni go vänner! Nu har jag gjort klart min ljudberättelse!
Måste säga att det var inte lika lätt som jag väntat mig, men kul var det och klart blev det.

Det jag har gjort är att jag har tagit ljudklipp från sidan https://www.freesound.org/ och sedan redigerat och timat in dom i programet audacity. Det tog mig ca 22 timmar att få ett färdigt resultat med själva klippningen i Audacity och den totala processen från skratch tog ungefär en vecka.

Så här blev mitt resultat på temat ”The last man on Earth sat alone in a room. There was a knock on the door…”

Nästa grej som väntar bli en inläsnings uppgift! Inte mitt favorit ämne att läsa men ser ändå fram emot det då jag känner på mig att jag verkligen kommer att ha nytta av min läsning.

Ha det bra fram till nästa gång, i hörs!

1. Digitalt berättande och kreativt lärande – 2it026

Det här kommer att få vara en blogg som ska hjälpa mig i mitt skolarbete inom kursen ”Digitalt berättande och kreativt lärande”  som är en distanskurs via Umeå universitet.
Mitt syfte med att gå den här kursen är att få komma en bit på vägen för att senare kunna få jobba med läraryrket och då kan det ju vara bra att ha läst en kurs där man fått lära sig hur man kan förklara saker på ett sätt som inte alla andra har lärt sig.

Tankarna kring kursen om vad jag själv har för mål med att gå den är att få lära mig att kunna berätta på ett digitalt sätt genom att använda mig av kreativt lärande, för att senare kunna få hjälpa andra på vägen genom att kunna använda mig av det som jag kommer att få lära mig i denna kurs.

Nu när detta inlägg snart är färdigt har jag snart gjort klart första uppgiften, att skapa en blogg där jag kan föra en dokumentation om ”digitalt berättande och kreativt lärande” där mina tankar och åsikter spelar roll. Bloggen blir där jag utför det praktiska lite mer för att kunna visa andra vad jag gör.
Nästa uppgift blir att skapa en ljudberättelse. På den delen har jag börjat kika lite gran men det är något jag verkligen behöver ta tag i ordentligt.
Men det känns väldigt spännande att få komma igång med kursen och se vad den har att erbjuda för nya kunskaper!