DST 1:2
Nu har jag kommit förbi del 1:2 och det börjar med följande mening: ”Att hjälpa lärare att se, tänka och prata om digitalt berättande”.
Det som kännetecknar en digital berättelse är när du lagt ihop ett så kallat bildbevis som du sedan kan visa upp och inte bara lyssna på.
Digitalt och berättande, att kombinera de två termerna blir ett väldigt bra ämne inom området och blir allt mer tydligt.
när man gör en digital berättelse personlig är det bra att kunna visa upp den på flera olika sätt.
Digitala historier i utbildningssyfte är oftast menade med mål att sikta emot. Man brukar också få göra kort-filmer eller andra digitala medier för att sedan kunna posta ut det i sociala medier som till exempel ”Youtube”:
Nya medier är knappast nya längre. Bara för att en historia publicerats på ett nyare media så betyder det inte att det är nytt. Med det som publiceras så blir allting nytt igen och då kräver saker en utveckling, där med uppdateras media sidorna hela tiden.
Dock hänger allt på historien är. Och det är din uppgift som lärare att få eleverna att förstå hur du kombinerar allt på ett bra sätt.
Något som vi ska komma ihåg är att allt det som är gammalt är bakgrund till allt det nya som vi gör och skapar.
För många lärare är den nya tekniken för det digitala både spännande och exalterande men samtidigt förvirrande.
Men att få se vad eleverna kan göra med det är otroligt.
Det krävs dock att vi som lär ut lär oss dessa nyare saker för att sedan kunna hjälpa eleverna, på ett sätt som är på klassrums nivå, det mera personliga ska få vara fritid.
men det kan vara svårt att hålla sig innanför ramarna och det är därför viktigt att bolla fram och tillbaka med andra lärare inom samma ämne.
Vi får ett tips av författaren, att kolla på ett videoklipp och sedan ställa följande frågor: ”Vilka intryck fick du? Hur kan det bli användbart i utbildningssyfte? Hur skulle du bedöma det du just såg?”
Detta kan jag tycka att det behövs mera utav, reflektion är nyttigt för att komma vidare i utvecklingen.
Det finns en hel del kategorier man kan jobba med,
och varje kategori har sitt egna sätt att genomföras på.
Först och främst måste man ta reda på vilken typ utav historia som ska genomföras. Det är då viktigt som lärare att kunna visa och berätta skillnader mellan olika teman och vad som kännetecknar dessa.
Sättet att skriva på hamnar mellan en uppsats eller mer mot en diktatur.
Vad man skriver beror på vilken typ utav publik vi försöker att nå ut till. Läsaren i fråga får också gärna tro att det ligger mer jobb bakom arbetet än vad det verkligen gör, självklart ligger det mycket hårt arbete bakom men det ska utstråla sig som om det vore mer. Det ska vara så flytande att inget i texten stör så att man kommer av sig, det ska sjunka in genom ögonen och fastna i huvudet. När det gör det har man gjort ett bra arbete!
Skriver man i dikt-form så har läsaren väldigt höga förväntningar då många anser att det är svårare att skriva poetiskt, man kan också ha svårare för att läsa diktatur då meningarna har en viss betydelse. I en uppsats rullar allt på inom en förklaring.
Att resonera och diskutera är också en viktig del inom arbetet som vi alla behöver lära oss.
För att starta en diskussion efter en redovisning kan man ställa frågan ”Hur utgjorde sig historien för dig?”
En historia kan bara resoneras när andra kan relatera till den, som när man blir påmind om någonting ur den.
Man har lyckats göra ett bra jobb när alla i gruppen kan resonera. Men det händer också så klart att vissa inte kan resonera till historien då den riktar sig till en viss grupp. Även fast man inte är en av de som historien riktar sig till, kan man vara intresserad, eller, tycka att den låter roligt eller är hjälpfull, då kan man lyckas att vara med att resonera iallafall.
Vi har en del att resonera över samtidigt som vi måste lära oss att skilja på saker och ting. Som skillnaden mellan en historia och en rapport. Då måste vi tänka kritiskt. När vi inte tänker på det så kan till och med en nyhetssändning verka som en historia istället för en viktig rapport.
Men om vi kombinerar dessa två så får vi en mer spännande historia med verklighetskänsla.
Det viktiga när vi skapar berättelsen är att inte tänka för mycket på att vi bör blanda både verklighet med fantasi. Det är bättre att tänka på vilken del man ska lägga mest fokus på.
För att öva upp ett kritiskt tänkande kan man göra en passiv samt aktiv övning genom att titta på videoklipp. Titta först på ett klipp utan att tänka så mycket. titta sedan en gång till fast med frågor om det du ser så att du måste föra anteckningar för att sedan kunna reflektera.
Var därför tydlig med dina elever om de ska göra en medveten text eller en passiv, annars kommer det bli missförstånd och eleverna kan då kanske inte reflektera på det sätt du väntat dig.
Att berätta något personligt kan vara väldigt intressant och rörande och det fastnar bättre än de historier som man berättar om något annat än sig själv. Sen beror det också på vilket typ utav ämne man är intresserad utav, men det personliga sätter sig alltid i minnet på ett annat sätt en en vanlig text.
hur vi berättar om vilka som är involverade gör vi genom att nämna olika karaktärer, man kan också prata i olika termer då vi inte inriktar oss mot någon speciell. Man kan också prata om en enskild person, detta kan man göra även fast man är två då man låter varandra turas om att vara den som står i centrum.
Ännu en grej att tänka på för att nå ut är att utföra ett känslosamt sammanhang, detta göra att du fångar läsaren/lyssnaren med sånt som rör dom.
Det finns ett bra knep för att nå ända dit. Försök att få in lite drama i dit arbete, överdriv texten lite grann för att få fram känslorna mera tydligt, på det sättet fångar du upp ett intresse för läsaren.
MEN, det är som sagt viktigt att hålla sig inom vissa gränser då vi vill ha kvar så mycket verklighet som möjligt.
Du måste också bestämma vilken ton som ska användas i arbetet. Ska den vara rolig, sorglig, skräckinjagande eller seriös? Det är som att välja ut vilken typ utav genre du ska ha.
Det är den berättande delen i historien som håller ihop allt oavsett om du berättar eller visar upp den digitalt. Alltså vill vi lägga mest fokus på själva berättelsen. Vi kan lära oss mer om hur vi genomför en bra berättelse genom att lyssna på andras reflektioner samt att reflektera med andra.
En annan sak vi kan göra för att förbättra vårat arbete är att lägga till bakgrundsmusik.
Detta fångar lätt upp folks känslor och man kan lättare relatera till saker och ting. Viktigt att tänka på är att musiken inte får ta över den heller.
Om vi låter musiken ta över våra berättelser så är det inte vi som berättar den längre.
Man måste inte ha med musik, man kan skriva ett kraftfullt arbete i sig ändå, men musiken hjälper oss en bra bit på vägen.
Den här grejen provade jag själv. Jag skrev en kort historia och la sedan till musik för att se hur mycket som passade till just den berättelsen samt vilken typ utav musik som krävdes. Det jag kom fram till var att jag behövde en mörk men lugn melodi och att där saker blev starka i berättelsen inte behövde lika mycket musik som i de delar som var svaga.
Vi tar ett steg till och kommer till temat video. Det finns två olika typer som vi kan använda oss utav, stillbilder med en berättar röst, eller, en film där det rör sig.
Den med stillbilder är det billigaste alternativet. Att jobba med video är inte så svårt som så många tror, eftersom att i princip allt som du kan ta bilder med kan du också filma med. Det som gör att det kostar mer med att göra en video är att det tar längre tid då man behöver redigera samt misslyckas du med en tagning måste du göra en ny.
Därför måste du vara tydlig här med med dina elever om de ska ha stillbilder eller video för att kunna ge dom den tid som behövs samt att de själva vet vad de ger sig in på. Samt att du måste veta att alla de tekniska prylar som behövs finns för det ändamål som ska framföras.
Som vi konstaterat tidigare är det bra med kreativt och kritiskt tänkande och att när vi slår ihop dessa två får vi lätt fram att folk kan reflektera.
Att man blir inspirerad utav varandra är då inget konstigt, men det gäller att ha sin absolut egna unika ide när man utför sitt arbete, det är då lärarna blir imponerade.
Men vad du än gör, håll dig inom den angivna tiden! Här är tiden en del av pengar.
En fråga som är bra att ställa till sina elever är: ” Hur lång tid tog det att göra?”
Lärare har en del att göra och vill då att eleverna håller sig inom en viss tid och skapar sig tidsuppfattning.
Jag vet själv när jag gick i gymnasiet och vi hade ”Projekt arbete”. Vi hade totalt 100 timmar på oss att få fram en färdig produkt från att starta med att komma på en ide. Det lät lätt då och att 100 timmar var massor, men jag hade så fel, 100 timmar är väldigt lite tid inom en skapande process.
Många av de som sedan diskuterar den färdiga videon pratar om hur finslipad den är och hur bra det slutliga resultatet blev.
Man brukar säga att ”ju mer man finslipat sitt arbete, desto högre respons får man”.
Det kan ju låta rätt, men är det verkligen så?
Ju mer tid du lägger under arbetets gång, desto mindre finslipning behöver du när du känner dig färdig.
Efter att man framfört sin digitala berättelse vill oftast läraren veta hur den är gjord. Då får vi ännu en diskussion och det kan kallas för grammatik inom media i detta område.
Grammatiken i det digitala är inte alls den samma som i det skrivande, det varierar också från lärare till lärare om vad som anses vara grammatik för ett digitalt arbete. Det handlar lite om vilket typ av innehåll som eleven lyckats få med för att hela historien ska få en bra koppling.
För att kunna visa allt detta så behövs det ju utrustning. Men måste det vara dyr utrustning för att göra ett bra arbete? Svar, Nej. Man kan faktiskt hålla sig till en låg budget och köra med basic program som ”Movie maker”. Det är hur man gör sitt arbete som räknas och inte vem som har bäst utrustning.
Dock krävs det att man har en dator och en kamera. Skolor har dessa saker, men kanske inte så det räcker till alla, därför brukar det rekommenderas att man tar med sin egna dator. Men det finns alltid någon dator att låna om man själv inte har någon.
Fördelen med att ha sin egna dator är att man kan ladda ner vilka program man själv vill utan att crasha någon annans dator.
Så som lärare behöver man ta reda på vad som behövs och om det finns att låna ut till de elever som behöver.
Det kan vara intressant att veta hur mycket hjälp eleverna har fått under arbetets gång. Om en elever får för mycket hjälp kan man bli orolig pga. att antingen så har eleven inte förstått uppgiften eller så är den för lat för att tänka själv.
Man kan också bli orolig om eleven aldrig ber om hjälp pga. att den kanske r rädd för att fråga.
Det vi lärare inte tänker på är att eleverna lär sig och får hjälp på så många olika sätt utanför klassrummet, som exemplet att de låter varandra se varandras arbeten via nätet (bloggar).
De som ber om hjälp ofta kan också oftast mer än de visar i just den hjälpande stunden.
Det finns ett väldigt bra sätt för elever att jobba både själva och samtidigt fråga massor som leder till diskussioner, det är att arbeta i grupp och jag anser att det är perfekt för den eleven som inte frågar läraren så mycket.
Genom att posta saker på media kan vi också få lära oss saker då folk gärna kommenterar och börjar diskutera samt ställa frågor.
Det finns ett överflöd av verktyg som gör att vi kan förbättra våra berättelser. Vi kan växla mellan olika ider mellan varandra via dessa sociala medier. Vi kan också göra en reserch via olika forum för att se att ingen annan har samma typ av ide som oss innan vi börjar skriva på vårat arbete.
Nätet är det bästa stället för oss att få förmedla vidare det vi skapat.
Så vad är det som är viktigt nu då?
Jo, att skriva på ett klart och tydligt sätt så att alla sedan kan reflektera.
Att tänka kritiskt.
Att kunna ha en vanlig unik historia att berätta innan vi gör den digital.
Göra kortare videoklipp, vi spar tid och folk hinner inte tröttna.
Spel som är i lärande syfte. Pewdiepie” på youtube är ett exempel, han visar hur man spelar spelet men gör det på ett roligt sätt så att den som tittar inte ska tröttna.
Att kunna ha en berättelse som når ut i media och fastnar (så som nyheter).
Filmteknik, att kunna använda olika verktyg för att skapa ett filmklipp.
Veta hur man använder musiken.
Att ha en målande historia där åskådaren kan hänga med utan problem.
Göra en så personlig berättelse som möjligt så den fastnar i minnet.
Att kunna redigera våra arbeten.
Dela med oss utav våra digitala berättelser vi sociala medier för att kunna få respons från övriga världen och få en chans att förbättra arbetet därefter.
Att ha kontroll över sitt egna arbete.
Och att självklart komma med en bra historia.
Teknologin är bra att ha, men utan en bra historia så rasar allt samman och ingen kommer att visa något större intresse för ditt arbete.
digituscreo 