Digitalt berättande DST 2it026

Nu har jag tagit mig igenom första delen ur boken ”Digital Storytelling In The Classroom”.
Del 1:1 började med detta citat: ”Finns det regler om digitalt berättande? Kanske en: En historia utan det digitala fungerar men det digitala utan en historia fungerar inte.”
Jag förstod först inte riktigt vad detta hade för betydelse men det gör jag nu efter att ha läst del 1:1.

Vi börjar med att läsa lite om det tidigare digitala, att ha en mobiltelefon till exempel som kunde visa vem som ringde genom att visa en bild, samt att kunna ha en original signal när det ringde. Detta var en stor grej då, men idag kan våra mobiltelefoner göra så mycket mer, som att prata med oss via Siri och vi kan spela färg glada spel samt ha alla dessa appar!
Men behöver vi alla de här sakerna?
Jag tänker som så att vi kanske inte behöver alla dessa appar och verktyg på det sättet som vi behöver mat och vatten, men vist är det väldigt effektivt att ha så mycket som möjligt samlat på ett och samma ställe.
Men för att kunna ha alla dessa digitala grejer som kanske inte alltid har varit digitala, så behövs det en historia bakom skapandet.

Den nya typ av teknologi som finns idag ger även en chans till de som inte har lärt sig hur man använder saker som ger oss den digitala biten. Vi får en chans att berätta våran egna berättelse på ett smidigt sätt.
Vi kan nämligen prova en ide´ och snabbt radera den om vi skulle känna att det inte kommer att hålla hela vägen. Det var lite svårare att göra det förr då man skrev på skrivmaskin.

i dagens läge är det nästan ett måste att kunna använda sig utav det digitala även i utbildningssyfte, och det tror jag är för att då kan man dela med sig utav sina tankar och erfarenheter samt få diskutera olika ämnen med den övriga värden.

Men för att bli duktig krävs det nog rätt mycket tålamod och intresse.
Som med allt annat så blir saker och ting svårare om man tycker att det är tråkigt och inte har ro att sitta och försöka tycka om det man ska göra. Och för att hjälpa den som tycker det är segt att sitta och jobba med det digitala så måste vi kunna motivera, och hur gör vi det? Först måste vi få personen i fråga att förstå.

Ibland kan saker ske för fort, som när man kokar upp mjölk. När vi står där och ser på vad som händer har vi läget under kontroll då vi är med på hur fort det går i just det tillfället. Men sen när vi vänder ryggen till tappar vi all kontroll och helt plötsligt har mjölken kokat över, vi har nu mjölk över hela spisen eftersom att hjärnan inte hann med att registrera så snabbt som vi borde om vad som hänt.
Nästan samma typ av effekt kan man ha i den digitala världen. ibland går det för fort för att vi ska kunna hinna med att förstå vad som sker och då misslyckas man.
Ta det därför lugnt i det du gör så att du själv förstår vad som händer, annars kommer det digitala att ta över din berättelse.

Det är viktigt att veta vad en bra historia är innan man börjar skriva en och låta det tekniska ta över. Men hur ska man göra detta då?
I boken får vi läsa att Ohler berättade historier för sina elever och att fokuset låg där just då, han tog till och med in en berättare för att få eleverna att förstå hur man berättar historier på ett bra sätt. Efter det visade han hur man gör om den muntliga berättelsen till en digital. Detta gav ett bra resultat.
Det jag tänker då är att om man själv vill lära sig hur man berättar en historia på ett bra sätt är genom att, be någon äldre släkting berätta något om från när de var små, eller, ett av det mest populära hjälpmedlet inom media, Youtube.

Att berätta historier när man lär ut är väldigt vanligt och väldigt bra då dom sätter sig i minnet på ett annat sätt än när man bara läser en text. Lika så att höra andras historier är väldigt nyttigt, dessa historier kan också kallas för erfarenheter.
Även när vi ser på Tv och lyssnar på radio får vi höra historier. Det är en del av den mänskliga kommunikationen som vi har och det gör att allting utvecklas.
Detta kommer heller aldrig att ta slut då nya nyfikna generationer som har kreativa drömmar som sedan utvecklas till en ide´ osv.
Det som är viktigt att tänka på om du vill att din historia ska föras vidare är att du tänker på vilken typ av attityd du har till den som är lyssnaren.

Ungdomar idag blir mer och mer kreativa tänkare då de hör äldre prata om saker som rent av kanske bekymrar dom, och vem vill inte vara den som är smart och kommer på olika typer av lösningar och nya roliga saker?
Det är så en del av livet rullar på, vi kommer på nya saker och lösningar.
Ibland kan det som sagt gå väldigt fort, men det är bara din fantasi som sätter gränser för hur mycket som kan göras med våra liv.
Detta gör också så klart att vi lär oss av våra misstag och vi räddar då oss själva ifrån att göra om det igen.

Att berätta och tänka kreativt hjälper oss att bli pedagogiska och får då lättare att hjälpa och lära andra.
Dock ska vi försöka att låta bli att överdriva när vi berättar vissa historier då de sätter sig i huvudet. Det kan bli farligt då det kan handla om verkligheten, den som hör berättelsen då kan bli lurad eller förvirrad och fråga sig själv om det är verklighet eller bara påhittat alltihop.
Så för att få ihop en bra rimlig historia behöver vi kunna lyssna på andra, ta in det vi hör, berätta, vara kritiska, tänka och föra vidare.

När vi berättar något digitalt måste den digitala biten och historien ha så mycket gemensamt som möjligt.
Man behöver göra en karta över hur man ska lägga upp allt för att det ska bli så bra som möjligt, alltså krävs det en hel del planering för att lyckas.

Att lära sig hur man arbetar med media är så klart viktigt, men att också lära sig OM media. Att veta skillnaden mellan en bra historia och ett digitalt koncept är en stor källa. Hur lär vi oss detta?
Jo genom att vara noggrann med att få förklarat för sig att när det digitala kommer in, får din historia ”liv” och folk ser med andra ögon på den då ”en bild säger mer än 1000- ord”.
Men det är upp till varje individ att visa och lära andra på ett bra sätt.

För att göra något digitalt så behöver man vara kreativ. Ett bra bevis på att man är kreativ är när man tänker kritiskt och funderar på lösningar och förbättringar, men också att vara medveten om att det är OK att misslyckas.
Har du de tankarna så kan du lättare tänka utanför ramarna på ett annat sätt. Blir det fel så gör om och gör rätt, det är inte hela världen.

För att lära andra så behöver du inte vara världsmästare inom teknologi, dina elever kommer att lära dig nya saker genom att visa dig nyare saker, samt att deras problem blir en inspirations källa, därefter kan du rätta dig och utveckla nya tankar, ide´r och lösningar för att kunna undervisa på ett så bra och roligt sätt som möjligt för då har du släppt in deras verklighet i uppgiften.
Eleverna behöver också lärare för våra erfarenheters skull, för att få en bakgrund till det som kommer att bli nytt inom en snar framtid.

Lämna en kommentar